2011-10-12
Jag var på arbetsförmedlingen i går.
Jag fick träffa en handläggare från ett nytt team, pga min sjukdom.
Jag har inte velat det, att gå ut med min sjukdom, har inte velat ha en stämpel på mig.
Att man skulle bli stämplad som en svagare person....
Jag har alltid haft prestation på mig, att göra så bra som möjligt från mig.
När min sjukdom bröt ut så mycket denna gång så fick det mig att tänka om.
I allfall, arbetsförmedlaren ville att min läkare skrev ett läkarutlåtande på hur min sjukdom är,
hur den påverkar mig i arbetslivet osv osv osv.
Det kan hjälpa mig då jag säker jobb, jag kommer inte att ha samma krav på mig som jag hade förut, att man kan ta vilket jobb som helst.
Vilket faktiskt är jätte bra! Ett krav mindre :)
Då jag är väldigt sjuk så kan jag tex inte arbeta med för fysiska saker.
Sen vet jag ju inte i dag hur sjukdomen kommer att te sig framöver.
Den har ju varit på ett sätt sen 2007 och nu blev den annorlunda.
Jag har insett att det påverkar mig massor i livet.
Med jobb, relation, vänner osv. Hur den begränsar mig.
De på arbetsförmedlingen pratade även om något som heter lönebidrag.
"Syftet med lönebidrag är att underlätta för personer med funktionsnedsättning att få, eller i vissa fall behålla en anställning där ens kompetens och fördigheter tas tillvara och där ens funktionsnedsättning och nedsättning av arbetsförmåga beaktas."
Hon sa att om jag blir dålig så anpassas jobbet till det. Att jag tex måste börja senare på dagarna eller vad det nu kan vara. Arbetsförmedlingen går in och betalar arbetsgivaren.
Ja, jag vet inte om detta är bra eller om det försvårar saker för mig i livet....
Vi får se.
Jag ska på en vanlig intervju i dag.
En allmän intervju på ett bemanningsföretag som hade hittat mitt cv på platsbanken.
De kollar där i bland tydligen.
De har en tjänst i åtanke, sekreterare/administrativt.
I allfall, det jag skulle säga med detta inlägg var att det här med sjukdomen tar upp en massa av min tanke. Det är så pass stort just nu, att den ändrade sig och att det innebär att ens liv blir på ett annat sätt. Det är nytt för mig och det känns som att den tanken är störst av allt just nu. Det tar väl ett tag att lära sig att ens liv är annorlunda....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar