Nu börjar det

2011-11-17

När jag vaknade i morse hade jag ett missat samtal från sjukhuset.

De hade lämnat ett medelande...

"Hej, det här var syster xxxx. Nu är det dax att börja med imurel.
Ring tillbaka sen."

DET kändes...läskigt... "nu är det dax".

Tänk att vissa säkert stoppar i sig denna medicin, och fler, och känner samma sak som när de stoppar i sig en alvedon.

Tänk om man mår jätte illa och kräks i flera veckor?
Det var en väldigt vanlig biverkning.

Ja, ja.

När jag sa till läkaren att jag var rädd för alla biverkningar, man kan tex få cancer av denna medicin.
Då sa hon att man kan få cancer av denna sjukdom jag har och speciellt om man går obehandlad länge.

Undra varför CANCER ska vara så skrämmande.
Det finns ju massa andra saker som är skrämmande.

Att det påverkar arvsmassan, bara det är ju läskigt...

Ja, ja...... då var bollen i rullning....

Vaccinationer, blodprover, samtal, osv...
Snart ska jag också på magnetröntgen för ryggen och tunntarmen för att se om sjukdomen har spritt sig.

Jag ringde till sjukhuset....

Jag ska hämta ut tabletterna på måndag och ta min första då.
Det är 25 milligram.

Jag ska ta den innan jag går och lägger mig för att minska risken för illamående.

Sen veckan efter ska jag börja ta blodprov.

Sen ska jag successivt trappa upp medicinen till 50 milligram och sen 100 milligram.....
Då när jag är uppe på 100 så måste jag ta den morgon OCH kväll.

Rädd, rädd är jag. Som fan!

ÄVEN fast de flesta pratar bra om den....