Hela min resa i korthet

Jag hade en tuff uppväxt.

Bytte liv kring 13 års ålder och fick ett bra liv.
Gick hos en super bra terapeupt i ca 2 år 2007/2008.
2007 sa läkarna att jag fick jag en kronisk sjukdom.

Ulcerös kolit.
Jag var sjuk hela tiden, hade jämt skov.

2010 träffade jag en kille som själv inte mådde bra.
Det var mycket bråk och gråt och han hade sidor som jag inte hade sett på år och dar, de påminde om min uppväxt.

Jag blev jätte sjuk i sjukdomen, efter 3 år med sjukdomen så spred den sig längre upp i tarmen helt plötsligt, jag blev sjukskriven, de prövade cellgifter men min kropp ville inte ha dem.

De pratade om att sätta in en stark medicin direkt ut i blodet.

 

Remicade.

Jag fick panik, jag ville inte alls ha något kronisk sjukdom med en massa läskiga mediciner.

Sommaren 2011 så hittade jag en bok som började förändra mitt liv.
"Drömliv, på riktigt" den handlade om själen :)
Jag började fundera på om att jag gjorde saker jag inte ville.
Mitt jobb tex fick mig att må dåligt, så boken hjälpte mig att säga upp mig.
Mitt dåvarande förhållande tänkte jag på...men det var svårt att släppa.
2011 dec så gjorde jag slut med killen och började gå på medicinsk yoga.
Jag grät och grät på yogan, jag var så mottaglig.

Jag läste boken, "Resan" av Brandon Bays 8 som övervann cancer) och blev mer övertygad om att jag inte skulle ha någon sjukdom.
Jag blev friskare och friskare, när jag även släppte killen så började sjukdomen att dra sig tillbaka.

Jag kom över boken med Deepak Chopra "Skapa dig själv på nytt, återupptäck kroppen och låt själen återuppstå”

Jag badade mycket hemma, (hörde sen att det är läkande)

Jag affirmerade så fort jag såg en spegel.

Jag började att älska mig själv massor.

Jag kunde framkalla samma känsla i bröstet av kärlek för mig själv som man kan känna då man tittar på sitt husdjur, sitt barn el partner.

Jag la handen på min mage där mina tarmar är och kände verkligen djup kärlek.

Jag såg min kropp och förundrades över hur fantastisk den är som får mig att andas, att leva.

Vilket jobb den gör!

Jag kom på att jag hade gjort mig själv till ett offer i livet, alltid kämpat dock men då något negativt hände så kunde jag inte bara se den händelsen utan tänkte tankar så som: varför jag, nu händer det igen, jag e så trött på att vara ledsen. Osv.

När jag kom på att jag hade de tankarna så bröt jag dem.

Nu kan jag bryta dem direkt. Nu fattar jag att negatvit föder mer negativt.

Jag började söka info på nätet, det måste ju finnas nåt mer om sjukdomen, jag accepterade den inte.

Jag kom på en dag då jag vaknade att: sjukdomen kallas ju för autoimmun, att immunförsvaret angriper sig självt. Med tanke på min uppväxt o de låga tankar jag haft om mig själv, inte undra på att kroppen ger sig på sig självt då. Tankens kraft.

Jag hittade en ebok om en tjej som varit frisk i 9 år från UC pga kosten.

(Annika Lagerhorn)

Det var min sista pusselbit.

Jag slutade med spannmål, gluten, och blev frisk.

Det tog ett par dagar. :)

Nästa steg var att sluta med medicinen, jag hade mild underhållsmedicin, Pentasa.

Jag känner mig lycklig i dag och älskar mitt liv och mig själv!