Första beskedet

Det var i början av år 2007.
Det började att komma blod då jag gick på toa.
Jag minns att jag nämnde det för några, någon sa, "ja, men det får väl alla till och från."
Jag gick med det i ett par månader innan jag gick till vårdcentralen.

Där remitterade de mig till Ersta sjukhus.
De gjorde en koloskopi undersökning blandannat.
Första gången jag gjorde det så var jag vaken.

Eftersom tarmen var så inflammerad så gjorde det jätte ont.
De satte en nål i handen för att ge mig morfin och de gav även mig lustgas.
Men det gjorde så fruktansvärt ont ändå, tårarna forsade.
De fick avbryta och jag blev kallad till en ny undersökning där de sövde mig.

Hädanefter sövdes jag alltid.

De prövade olika mediciner på mig.
Jag fick även kortison.

De visste inte riktigt vad jag hade.
Inflammatorisk sjukdom sa de, men de visste inte vilken.

Jag hade Ulcerös kolit.

När jag fick reda på vad jag hade för sjukdom (efter 1 1/2 år av tester) så ringde de och berättade!
Jag minns att jag precis hade varit på Huddinge sjukhus och lämnade blodprover då de ringde.
Jag satt i min bil i parkeringshuset.
Det blev helt tomt i huvudet.
Vad var det?
Varför fick jag det?
Kronisk sa hon?? Va? Ska jag ha det här i hela mitt liv??

Det kändes ju inte helt korrekt att de ringde mig ist för att kalla dit mig på samtal.
Hela livet blev ju upp och nedvänt av samtalet, jag fattade ju inte vad det var och vad det innebar...