Målet att bli frisk, del 3

Tisdag: Magnetröntgade tunntarmen.
Drack sorbitol, fick även medicin, magen i uppror, blödde på kvällen.

Onsdag: Blödde mycket, två ggr.
Plockade fram min bok, "Resan" av Brandon Bays.
Började läsa den och blev väldigt inspirerad.
Läste också ur boken av Deepak Chopra,
"skapa dig själv på nytt, återupptäck kroppen och låt själen återuppstå."

Blev väldigt inspirerad att lyckas bli frisk.
Kunde hon i "Resan, " då kunde jag!

Jag förstod att jag måste känna tillit, tilit till att det kommer att fungera.
Tilliten måste verkligen förankras i en själv.
Man måste verkligen tro på att det fungerar.

Hos mig kändes det som en tung känsla i mellangärdet, när det förankrades.
Jag bara visste.

Torsdag: Blödde mycket, 2 ggr.
 Letade fram vägledd meditation på Youtube.
Körde den direkt på morgonen. Tog 10 min.

Jag plockade också fram en träningsvideo och körde lätt dans i ca 20 min.
Man öppnar upp kroppen och låter energin flöda.

Vid stillasittande så stagnerar energin i kroppen.
Så det räcke inte bara med promenader.
Man måste stretcha eller som jag gjorde, dansa. ;)

Jag letade efter roliga klipp på nätet så jag fick skratta.
Skratt är som massage för organen. :)
Påverkar också sinnet.
Man blir mer positiv.

Jag tänkte på allt som gör mig glad i min vardag, lät känslan verkligen infinna sig hos mig och log då jag tänkte dessa tankar.

Jag åt mitt gröna till mat och man får tänka att det ska vara lättsmälta saker.
Tugga noga, äta sakta, koka, ja, lite så.

Fredag: Blödde...men...blodet var inte färskt.
Tänk om det var från högre upp??
Nej, jag får inte tänka så.
Det ÄR för att blodet är gammalt, det har slutat att blöda, intalade jag mig själv.
Jag mediterade igen, hittade en vägledd meditation om läkning.
Jag föreställde mig hur ett starkt sken spred sig i tarmarna och hur sår började att försvinna då skenet svepte över dem. Jag tog fram en känsla i kroppen av välbehag, jag verkligen koncentrerade mig på att känslan skulle bli stark samtidigt som jag såg skenet för mitt inre.

På kvällen då jag la mig så började jag att tänka på vad jag läst i boken, resan.
Att hon hade bearbetat jobbiga minnen.
Att man inte ska vara rädd då det kommer upp något jobbigt från förr.

Man ska känna känslan, vara i mörkret och verkligen känna och sen ta sig därifrån.

Jag började leta i minnet, lät hjärnan själv leta, tvingade inte fram nåt.
Jag svepte över händelser ur barndomen och av sig självt stannade det på en händelse som gjorde ont.

Jag såg den framför mig och såg hur mitt vuxna jag kom in och "räddade" den lilla jag.

Sen somnade jag.

Fortsättning följer...